Nepal,Indien 2012

Kajsa Contact

Links

Movies/album

Indien reseberättelse

24 oktober 2012: Från Kathmandu till Dehli
Tillsammans med Lakha Lama och Pia Kryger-Lakha reste jag från Nepal till Indien. Indian Airlines har ett enormt säkerhetstänk. Vi blev visiterade flera gånger, bagaget genomlyst och genomletat. Varje gång en ny stämpel på incheckningsbiljetten och på handbagage-lappar. Ute vid planet fanns en buss där resenärerna fick gå upp i en och en, handväskor undersöktes mm och bakom ett skynke sista kroppsvisitationen.

New Dehli
Kontrasten mellan vägarna i Dehli och Kathmandu var stor. Breda vägar med många filer, som i Sverige. Men det var mer nervöst att vara passagerare i Dehli, farterna högre och det togs inte mycket hänsyn till folk. Något som inte skulle hända i Sverige: Plötsligt kom herdar med en flock getter som fördes över alla motorvägsfiler trots alla bilar som tutade och gasade. På andra sidan väntade en lång karavan med lastbilar och högtidsklädda människor och skulpturer med mångarmade gudar. Getterna gick sannolikt sin sista promenad och skulle offras. På kvällen var höjdpunkten i ”Tika”- firandet.

 

Vi sov över på Wongden House, ett trevligt guesthouse i en flyktingbosättning som öppnade 1959. Den ligger nära New Delhi University. Det kommer fortfarande nya flyktingar. De har byggt på husen flera våningar vartefter, men gatorna ar extremt smala två meter breda. Mitt rum vätte mot en sådan gata. Duvorna pratar mycket, folk med. Hotell med marmortrappor och golv och i entrén den bekvämaste soffa jag suttit i! Varför har inte ex. IKEA sådana soffor?

Hotellfrukost kl 8. Men då hade pesonalen börjat storstäda matsalen, vi väntade och tillslut fick vi komma in i rummet som luktade starkt av rengöringsmedel. Frukosten var okej. Hotellet fanns i slutet av förläggningen, man kunde titta ut over en vacker flodstrand med träd (och sopor).
Den förbeställda taxin kom inte, tillslut kom en annan. Bilar kan inte köra in i området så man promenerar till gränsen.

 

Bästa Soffan!
 

Dehlis moderna flygplats var en mycket speciell upplevelse:
Eftersom vi skulle resa till Amritsar blev det inrikeshallen-Domestic. Vi fann en incheckningskö där det stod Amritsar på skylten, så vi väntade. Plötsligt stängdes disken fast folk stod kvar i kön. Efter en stund ropade en dam: Om det var några som skulle till Amritsar kunde vi komma till annan incheckningsdisk. Vi gick dit, ovanför på skylten kunde vi läsa PARIS. Damen i incheckningsdisken började väga våra väskor och checka in oss, men avbröt sig och började checka in en man istället. Våra väskor stod kvar på bandet. Pia frågade då vad som var på gång, men blev ignorerad. Efter en stund förklarade damen att planet var överbokat, så vad skulle hon göra med oss? Skulle det bli business-class eller? Nej, så efter ett tag var allt i sin ordning och väskorna kom iväg. Tiden hade gått, det började bli bråttom. Toalettbesök fick skjutas upp. Vi stod i kö ett bra tag, personalen verkade sega. Tillslut framme i kön.
-"No no not here, Amritsar is International"
VAD? Men Amritsar ligger ju i Indien!?
-"Yes yes okej International Amritsar!"
Det blev snabba ryck genom långa korridorer till International. Äntligen framme vid gate 20, men där stod namn på andra städer! De hade bytt gate. I högtalaren: Last call for Amritsar! Vi kom med planet, men Lakha och Pias platser var upptagna! Lakha Lama sa åt mig att sätta mig - han skulle säkert få en plats av flygvärdinnan. Det tog ett bra tag, tillslut hade alla fått en sittplats och vi reste iväg mot Amritsar.

Amritsar
"Flygresandet tog på krafterna, jag la mig tidigt, Amritsar kändes lugnare och hade varm atmosfär. En badbassäng i hotellet utanför sovrummet var full av glada barn till sent på kvällen och så igen på morgonen! Inatt kl 3 kom nästa resegrupp, Pia var magsjuk och Lakha fick hämta gruppen vid flygplatsen. Kl 10 ska vi resa med jeep ca 5 timmar till Dharamsala!!! Linda som jag ska dela rum med kom vid 4 inatt. Fin hotellfrukost. Nu är det bara att ta ned bagaget til jeeparna"

 
 
 


Dharamsala
I Dharamsala på 1 800 meter över havet, var det svensk sommarvärme på dagarna men på kvällarna blev det kallt. Jag köpte en fodrad jakullkofta. Vid frukost behövdes långkalsonger och många lager av tröjor. Sedan kom värmen snabbt. Åkte vi nedåt några hundra meter blev det svettigt.


Tibetan Children Village
Ett barnhem med skola som funnits i 52 år. Många av barnen har vandrat från Tibet över bergen - för att ha en chans att lära sitt språk, religion och kultur. Det verkade vara väldigt bra ordnat. De mindre barnen hade Montesoripedagogik. Se en kort film!

Tsering Thundup (som är ansvarig för Tibet Charitys verksamhet i Indien) berättade hur det varit för honom att växa upp på TCV: De stora barnen tog hand om de mindre, och hade olika arbetsuppgifter.

Skolan berättar på sin egen hemsida:
"The Mission of Tibetan Children's Villages (TCV) - an integrated charitable organisation - is to ensure that all Tibetan children under its care receive a sound education, a firm cultural identity and become self-reliant and contributing members of the Tibetan community and the world at large." Please visit the TCV webpage: http://www.tcv.org.in



 

Besök hos Dr. Lobsang Sangay
som är en upptagen man, han tog sig tid att träffa oss i Dharamsala och svara på våra frågor. Lobsang Sangay är politiskt ansvarig: I april 2011 valdes han demokratiskt till premiärminister - Kalon Tripa i den tibetanska exilregeringen. Dr. Lobsang Sangay är jurist och är expert på internationella mänskliga rättighets-lagar.

17 maj 2013 besökte han Sverige på inbjudan av IM, Individuell Människohjälp. I Lund talade han om Demokrati i exil – fallet Tibet.
IM har sedan slutet av 1950-talet en mycket nära relation till Dalai lama och till exiltibetanerna.

   

Ven. Geshe Lakhdor
är chef på Tibetan Library. Han var tidigare hh Dalai Lamas översättare.
Ven. Geshe Lakhdor var både humoristisk och kraftfull: Han undervisade och sa rent ut vad han ansåg om vår moderna prylfixerade livsstil.



Djursjukhuset
Ett djursjukhus som Tibet Charity har skapat. Alla hundar i runt om Dharamsala har vaccinerats mot Rabies. I detta område dör inte längre något barn av rabiesbett. Veterinärerna vaccinerar och kastrerar tikar så området inte blir överbefolkat av magra hundar.

Det började i SydIndien nar Lakha Lama och Pia började hjälpa eländiga hundar, tog dit veterinärer som arbetade gratis.

  Magra syskon bor på djursjukhuset ett tag för att äta upp sig. Tiken har bra tre ben efter amputation, men det fungerar fint! Belgiska veterinärer arbetade en månad som volontärer på djursjukhuset.
   

Två hund-syskon bor på djursjukhuset ett tag för att äta upp sig.

Tiken har tre ben efter amputation, men det fungerar!

Belgiska veterinärer arbetade en månad som volontärer.


Det byggs mycket. Eftersom det inte syns så mycket maskiner så har både människor och djur ofta tungt arbete. Fast korna promenerar glatt runt utan bördor.



 

Jampaling Eldershome, Dharamsala.
En dag besökte vi äldreboendet som ligger utefter meditationsstigen. Två damer blev glatt överaskade nar de insåg att det var Lakha Rinpoche de träffade.
Vi promenerade dit i fel riktning-dvs motsols, vilket oroade några tibetaner som menade att vi skaffade oss dålig karma.

Detta äldreboende har lång kö, för det ligger nära Dalai Lamas tempel! De har en stor fin samlingssal där de gamla som orkar träffas tre gånger om dagen för andakt. Det ger även social gemenskap. Vi fick vara med på en bönestund.
Se film!
Några gamla har själva tillverkat bönekvarnar.

 


Tibet Charity
En promenad genom skogen till Tibet Charitys huvudkvarter. Det ar mycket imponerande utveckling av verksamheten!!! Tsering Thundup-ansvarig för Tibet Charitys verksamhet i Indien, berättade engagerande om TC många projekt. En skolavdelning for nyanlända tibetaner med engelska, datasal och periodvis hindi.
Problem att hitta en volontär hindilärare, för de har ofta svårt att klara sin egen ekonomi.
En sköterska behandlar mest de äldre. Varje år kommer en läkare fran Dannmark några månader och jobbar som volontär. Se mer info


 

 
 

Besök hos HH Karmapa.
Vi åkte i karavan till Gyotoklostret, mycket viktigt med kopior av pass, visum och även det riktiga passet. Alla väskor fick magasineras. Så väntade vi och väntade. Tillslut fick vi komma in, Karmapa delade ut varsitt gult brev med bild och piller. Han undrade om någon hade en fråga, men ingen hade det - Lakha Lama hade förmanat oss att inte fråga ogenomtänkta dumheter och pladdra. Så ingen hade någon fråga. HH Karmapa pratade en liten stund och så var det dags att släppa in nästa besöks-grupp. På vägen ut gav han oss varsin cd skiva med musik.

Inne i templet gjorde munkar en sandmandala med stor precision. Se film!

 

 

Picknick i Kangra-dalen
En dag åkte vi taxi på vindlande vägar långt till en underbar dal med vackra barrträd och ett vattendrag. Kor och hästar betade runt omkring oss. Exiltibetaner från Batang bjöd in till picknick för att Lakha var på besök. Vi blev så hjärtligt mottagna! Kelsang Gyaltsen höll tal. Han är parlamentsledamot och ledare för för Batang-flyktingarnas gemenskap. Han förklarade att pga det svåra förtrycket i Tibet kunde de inte ha dansuppträdande som planerat. Det blev istället en sorgeceremoni med tyst minut för att minnas offren. Efter maten erbjöd sig några yngre tibetaner att ta med oss på promenad i omgivningarna, vi klättrade, halkade och såg vackert landskap. En fin dag att minnas. Se mer från picknicken!
Se kort film!




 

Självbränningarna i Tibet påverkade tibetanerna i Dharamsala, de stängde affärer och restauranger när rapporter om nya fall kom. De demonstrerade, gick i fackeltåg genom staden och sjöng eller bara stod stilla med ljus i handen.
Se kort film!

 
 
 

Amritsar
Kvällsceremonin i det Gyllene Templet.
Vi var sena och fick springa med guiden genom de kissluktande gränderna i mörkret för att hinna i tid till ceremonin. När vi kom fram till templet fick vi först lämna in skorna till förvaring. Så gick vi genom en grund bassäng för att fötterna skulle bli rena innan vi kom in till tempelområdet. Det var mäktigt med folkmassan. Flera Sikher kom fram och sa att vi var hjärtligt välkomna: "Alla är välkomna till Sikhernas tempel!" Vår guide förklarade meningen med ceremonin: De nattar sin heliga bok varje kväll, boken symboliserar Gud och även Gud behöver vila efter en lång dags arbete! Med stor pompa bars boken i sin fina bärstol fran det gyllene templet till natt-templet. En enorm bassäng med stora guldfiskar anses vara helande. Folk badar i vattnet. Vi blev bjudna på godis efter ceremonin.
Se filmen om kvällsceremonin!

Kollektivköket i Gyllene Templet Nästa dag åkte vi häst och vagn genom de smalaste gränderna. Vår guide var både entusiastisk och kunnig! Det blev en intesiv dag i hettan på det gyllene templet, där 3000 frivilliga arbetar varje dag för att erbjuda mat till 30 000-80 000 behövande. Ingen arbetsledning behövs, det bara fungerar! Det ingår i sikhernas religion att man ska hjälpa behövande, ta ledigt från jobbet och hjälpa andra. Om man har en hög position i samhället får man inte finare jobb i templet, kanske städa toaletterna. Vi köade i hettan for att komma ut till det heligaste templet mitt i den enorma bassängen. Magnifik inredning förstås. Rörande med deras omsorg om denna usprungliga bok. På hemresan var var jag alldeles slut och glömde ryggsäcken med alla filmer i hästdroskan, men fick tillbaka den. Se filmen om kollektivköket!

Linda packar på hotellet i Amritsar.

Avslutning på resan
"Vi har packat och vägt väskorna och packat om igen, flera gånger. Förut retades de andra med mig för att jag har shoppat och fått övervikt. Nu visar det sig att de flesta har övervikt!!! Vi ska försöka checka in tillsammans, så då löser det sig. Vi har haft avskedsmiddag på hotellet och har ett par timmar kvar innan vi blir körda till "lufthavnen" som danskarna säger."

 

Gryningen i Doha, Quatar sedd från flygterminalen.

Mer foton från resan- från bl.a konsthantverks-skolan, trekking mm under fliken "fotoalbum"

Vinterbilder från Gröndal, Ekensberg och Lindholmen